Omkring sju på måndagskvällen befann jag mig på plats för en kväll/natts spaning efter vildsvin och andra tänkbara djur som döljer sig i storskogen. Innan hade jag köpt med mig majs och hundmat som strategiskt placerades ut runt omkring. hundmat är billigt och kan med fördel locka många nattaktiva opportunister som grävling, räv och vildsvin.
Förväntningarna var inte stora, och trots att kameran var med hade jag väl inga större förhoppningar på en bra bild. Gömsle och övernattningsplats fick bli bilen som i många fall är ett ypperligt skydd (Dock så är den inte så lätt att ta med överallt...). Det är tämligen isolerat från ljud och man skyltar inte övertydligt med sin egen mänskliga doft.
Sedan satt jag där några hundra meter från den lilla skogsvägen på en ännu mindre knappt farbar väg. Den tallbevuxna myren i söder och den täta ungskogen mot norr. Vargspillning har jag hittat två gånger längs denna lilla väg, så även ulven använder tydligen vägen från och till. Jag kurade ihop mig, laddade kameror, lade fram kikare, mackor och extra vantar. Sedan började en väntan som pågick tills ljuset försvann omkring 22.30. Inget hände och värmen inne i bilen började få rutorna att imma igen. Därför vevade jag ned rutorna och drog noggrant ned myggnätet över huvudet i väntan på en anstormade våg av mygg. Mygg kom det, och det i mängder, men några djur lyste med sin frånvaro. Trots öronen på helspänn uppfattade jag inte ett ljud, tyst som i graven fram till jag slöt ögonen omkring 02.30. Ljudet av hundra myggor som hungrigt surrar kring öronen kan väcka en död och därför blev det inte många sovtimmar. 05.30 beslutade jag att det var morgon och ögonen förblev öppna. Morgonen brukar vara ganska intressant då många djur är i rörelse. Fortfarande tyst, stilla och det ihärdiga surrandet från myggen. En liten gärdsmyg kommer och sätter sig på en sten inte
långt ifrån mig. Iförd det ytterst rörelseanpassade tilltyget "sovsäck" och det faktum att jag vred kroppen halv ur led resulterade i endålig bild på kanske en av de trevligaste småfåglarna vi har.Två timmar senare plockade jag ihop alla saker för att något besviket, men med insikten att det inte alltid går vägen, styra kosan hemåt. Man bjöds åtminstone på en stilla natt ute i skogen, vilket alltid är trevligt och stärkande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar